Manpower del två

Jag vill ändå berätta lite mer om veckan som gick på Manpower. Eftersom de följer olika kvalitetsäkrade system och rutiner var det svårt att sätta sig bakom skrivbordet och börja jobba. Däremot fick jag möjlighet att följa med på både kundmöten och intervjuer och lära mig mer om hur processerna från uppdrag till slutförande ser ut. Jag fick möjlighet att lyssna till många intressanta berättelser. Många var positiva men det finns också många mer oroväckande tecken på att inte minst åldersdiskrimineringen är omfattande. Även om en person har en gedigen cv så kan det vara svårt, nästan omöjligt att få ett arbete hos många arbetsgivare. Själv har jag svårt att förstå varför en person som är 50+ inte efterfrågas på företagen. Samma signaler har jag också fått från de offentliga arbetsförmedlingarna och det här är ett problem som vi måste se allvarligt på.

På Manpower står dock kompetensen i centrum och det märks inte minst när de tar fram kandidater, där har den etniska bakgrunden, kön, ålder ingen som helst betydelse. Det viktiga är att personen har rätt kunskaper och meriter. Det är så det bör vara!

I Norrköping fick jag också möjlighet att besöka deras kontor där de arbetar med långtidsarbetslösa. Många av de arbetslösa har gått utan jobb under 8, 10, ja till och med upp till 15 år. Då handlar det inte om att gå in och matcha direkt. Nej, istället arbetar man mycket med mental coachning. Det är egentligen bara att leva sig in själv i situationen, att gå utan kollegor, fasta rutiner och uppgifter i flera år. Det är klart att man blir mer passiviserad, mer avståndstagande från socialt umgänge och får en allt sämre självkänsla. Arbetet centreras kring att göra de arbetslösa anställningsbara. Sen kan man tala om matchning med arbetsgivare, men resan dit är lång. Manpower i Norrköping är ett mycket bra exempel på hur privata aktörer kan komplettera arbetsförmedlingar. Sen finns fördelarna att de arbetslösa har tillgång till företagets nätverk av arbetsgivare som självklart innebär framtida potentiella arbetsplatser. Jag fick möjlighet att vara med på just en sådan intervju med en ung kvinna. Hon har varit arbetslös länge, men nu tack vare coachningen ser ljust på framtiden och har börjat att aktivt söka upp både företag och nätverk för att se om det finns ett arbete för henne.

Det som slog mig var den glöd som de anställda förmedlade. De kände varenda person de skulle förmedla arbete till, de sålde in dem till kunderna och de kunde se vilka jobb som skulle passa respektive sökandes personlighet och profil. En av de anställde berättade om en ung man, med hög utbildning, social förmåga och goda meriter som hade gått arbetslös länge. Trots allt detta hade inte ett enda företag svarat på hans ansökningar. Nu hade han iallafall sökt sig till Manpower och jag kunde se på kvinnan jag talade med att hon var fast beslutad att ge honom det bästa tänkbara arbetet som passar hans kvalifikationer. Engagemanget hos personalen gick inte att ta miste på. Det finns givetvis många fler berättelser att förmedla, om dem med god utbildning, dem utan gymnasieexamen, äldre, unga...med den gemensamma nämnaren att de anställda är inställda på att få de arbetslösa i arbete.

Det finns så mycket mer att berätta men jag känner att jag stannar där för nu. I veckan som kommer får jag förhoppningsvis möjlighet att åka till Göteborg och träffa dem som jobbar med Akademikerförmedlingen (i samarbete med bland annat Jusek, Civilekonomerna m.fl)