"Samtidigt, sju kilometer bort, slickar lågorna den grå himlen. Det brinner på Henriksdalsberget vid Danvikstull i Stockholm. Från ett tre meter högt rör. Inte våldsamt, snarare som en vattentunna som långsamt rinner över. Det wobblar lågt och luften vibrerar...."
Den här vackra beskrivningen har något poetiskt över sig. Det är som att journalisten måste bryta sig loss från de objektiva beskrivningarna som inte allt för sällan också blir opersonliga när de ska beskriva sakernas tillstånd. Tänkt att dessa ord finns på ekonomidelen, och att de beskriver Henriksdals reningsverk.
Journalisten Jonas Fröberg på Svd är en gammal kollega till mig. Han har skrivit böcker också, om masonitfabriker, så jag är inte förvånad över att en artikel om biogas kan vara så välskriven. I sig handlar artikeln om att Stockholms Vatten idag bränner upp biogas istället för att använda gasen till det skriande behovet hos gasstationerna. Men det ska ordna sig, Miljöborgarrådet Ulla Hamilton, som jag förövrigt har ett mycket stort förtroende för, har initierat ett omfattande program för att öka biogaskapaciteten och använda restaurangavfall till produktion.
Men en sak till. Fröberg beskriver också var vägen till biogas börjar.
"Den börjar under statsminister Fredrik Reinfeldts residens, Sagerska huset mitt i Stockholm, med bajs som susar i rör. För precis där kopplas Stockholms vindlande avloppsledningar samman till en gigantisk huvudavloppsledning som fortsätter ut till reningsverken."
:-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar