Kvotering? Nej, mål!

I går var vi på middag hos ett par som tillhör eliten bland Sveriges roddare. Det är kul att lära sig mer om en sport som medierna mest uppmärksammar vid OS. Väldigt trevligt var det iallafall.

Kvotering handlar dagens första inlägg om. Moderaternas partiledning vill införa en särskild kvinnokvot på valsedlarna. Som jag tolkar det handlar det inte om kvotering utan en målsättning i syfte att få fler kvinnor på ledande befattningar, inte minst inom kommunerna. Jag talar inte av egetintresse, har precis motionerat om att avskaffa mig själv. Nåväl, 100 riksdagsledamöter mindre kan vi leva med. Det blir till och med bättre. Men hur som, det var inte det jag skulle skriva om.

Det handlar således om ett uppsatt mål att minst 40% av våra kandidater till valda församlingar ska vara kvinnor. Är det så fel? Idag vet vi att det är betydligt färre kvinnor som röstar på moderaterna. Jag är helt övertygad om att vi med fler kvinnor på valsedlarna kommer att attrahera fler kvinnliga väljare.

Däremot är djupt kritisk till positiv särbehandling och krav på kvotering. Hade partistyrelsen formulerat sig som att det är ett krav på 40% kvinnor, eller att det skulle bli varannan damernas, då hade jag motsatt mig förslaget. Jag vill nämligen att majoriteten av namnen på valsedlarna ska vara kvinnliga och 40% riskerar att bli tak istället för golv. Men mål, det tycker jag är något annat. Det är som att ett företag sätter upp mål för vinstmaximering. Det handlar om att få fler kvinnor att kandidera men också att satsa på målgruppen kvinnliga väljare. För vi utgör hälften av befolkningen så kom inte och säg att vi inte är viktiga.

Kvotering och positiv särbehandling är inte en väg framåt. Och glöm inte att någons positiva särbehandling är i grunden någon annans negativa särbehandling. Tanken är god, att kompensera någon grupp för att de behandlats illa historiskt men genom att sätta kön, ålder, etnisk bakgrund framför kompetens så diskrimineras enbart nya personer som får stå tillbaka.

Men som sagt, detta är för mig inte kvotering. Men det är en ambitionsyttring för att partiet vill se fler kvinnor i landsting, kommun och riksdag. Kompetensen är fortfarande viktigast. Är det så hemskt egentligen? Jag upplever partistyrelsens arbete som ett stort steg framåt för vårt interna arbete med jämställdhet och det är där vi måste börja om vi med trovärdighet ska tala om jämställdhet i nästa val.

Jag hoppas iallafall på att det kommer fler kvinnor på ledande befattningar. Det vore väl toppen om vår framtida partiledare skulle heta Tove Lifvendahl. Henne skulle jag rösta på iallafall.