Stockholmsdjungeln

En riktigt underhållande debatt har nyss utspelat sig på SVT Argument där en rörelse som kallar sig Asfaltsindianerna pyser ut däcken på statsjeepar. Rikard Warlenius, redaktören på tidningen Arbetaren, försökte med dråpliga argument att försvara deras rörelse.

Det var nästan skrattretande att han försökte att likna deras agerande med den svarta kvinna i USA som gjorde motstånd när hon satte sig på de vitas plats på bussen. Det går nämligen inte alls att jämföra eftersom Rose använde sig av civil olydnad. Vilket det inte handlar om i detta fall. Det är till och med så att det är riktigt uselt att försöka att likna en ensam kvinnas kamp mot rasdiskriminering med några ynglars hat mot stora bilar. (Förlåt men jag går verkligen igång på det här!)

Jag kan tycka att det kan finnas situationer där civil olydnad är berättigad men det finns vissa principer för civil olydnad. Handlingen ska bland annat ske öppet och utan våld, vare sig mot människor eller egendom. I detta fall gör man våld mot egendom och det är precis lika oförsvarbart som när Reclaim the streets kastar in gatsten mot oskydliga affärshavares skyltfönster.

Nej, låt oss förpassa dessa sk. indianer till den djungel de hör hemma - på uppfostringsanstalt!