Den asiatiska hemmafrun

Japan står precis som Sydkorea och Sverige inför stora demografiska utmaningar. Födelsetalet är mycket lågt och befolkningen lever längst i världen.

Samtidigt är Japan ett mycket homogent land som inte har en särskild tolerant attityd till utländsk arbetskraft. Det är ca 700 000 Sydkoreaner som lever i Japan men de behandlas inte särskilt gott. Då uppkommer givetvis problem med hur de ska kunna lösa arbetskraftsbristen eftersom de flesta anser att det är omöjligt för Japan att införa arbetskraftsinvandring.

Det som förenar Sydkorea med Japan är synen på kvinnan. De är ofta välutbildade men efter att de gift sig och fått barn stannar de hemma som hemmafruar. Det innebär att nästan hälften av arbetskraften inte tas tillvara. Det finns många anledningar, inte minst att det är möjligt att leva på en lön, att barnomsorgen inte är utvecklad samt att det har varit en tradition att kvinnan tar det största ansvaret.

När sedan barnen har vuxit upp är det avsevärt svårt för kvinnan att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Därför finner vi också flest kvinnor i sektorn med osäkra anställningar. Vi talar som sagt inte om visstidsanställningar som i Sverige, med kontrakt om anställningens längd och rätt till återanställning, utan om att företagen har möjligen att låta arbetstagaren gå på dagen.

Det finns mycket att göra, men det är uppenbart att Japan och Sydkorea har mycket att tjäna på att kvinnorna kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Det har också Sverige.