Instegsjobb

Borg och Sabuni skriver idag på Brännpunkt om instegsjobben.

Imorgon, den 2 juli införs den kanske allra viktigaste reformen för att underlätta inträdet till arbetsmarknaden för nyanlända: instegsjobb.

Instegsjobben är riktade till asylsökande som har fått uppehållstillstånd, kvotflyktingar och anhöriginvandrare under de första 18 månaderna efter uppehållstillstånd.Instegsjobben innebär att staten står för 75 procent av lönekostnaden för privata arbetsgivare och offentliga arbetsgivare som bedriver affärsverksamhet. För övriga offentliga arbetsgivare är nivån 50 procent. Anställningen är kopplad till deltagande i ”svenska för invandrare” (sfi) och ska innehålla tydliga, handledande inslag.

Visst finns det anledning att diskutera huruvida det är rätt att satsa på en viss grupp jämfört med att sänka till exempelvis arbetsgivaravgifterna generellt men jag tror att dessa riktade insatser kan ge effekt. För det har varit uselt.

För att man som nyanländ ska komma in i ett samhälle är det viktigt att tidigt komma i arbete – här har Sverige misslyckats. I Integrationsverkets rapport ”Ett förlorat år” som presenterades nyligen framkommer det att under det första året i Sverige har knappt hälften av de nyanlända haft någon arbetsmarknadskontakt.

Endast drygt en av tio har ett reguljärt arbete och ett litet fåtal har fått arbetspraktik genom arbetsförmedling eller deltagit i en arbetsmarknadsutbildning. I en internationell studie där EU15-länderna samt Kanada och USA jämförs hamnar Sverige i botten vad gäller integration på arbetsmarknaden.

Förhoppningsvis leder satsningen till att fler nyanlända kan få en tidigare kontakt med arbetsmarknaden.