Vad hände med det smala men vassa EU?

Imorse på utskottet fick vi föredragning från ESF-rådet. ESF är en förkortning för Europeiska Social Fonden. Svenska ESF-rådet är förvaltningsmyndighet för Europeiska socialfondens program Växtkraft Mål 3 och Gemenskapsinitiativet Equal.

Europeiska socialfonden är EU:s viktigaste finansiella redskap för att främja sysselsättning och stimulera tillväxt i medlemsländerna. I Sverige rör det sig till exempel om Gröna Jobb och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Så här fungerar det. Sverige betalar in stora belopp till EU via medlemsavgiften för att sen ansöka om att få tillbaka medel. Ett par hundra miljoner fördelas via ESF. Problemet är att konsulter utvecklat en marknad för att erbjuda svenska företag EU-medel. Det finns alltså anledning att fråga sig om det verkligen är till exempel jämställdhetsprojektet eller EU-pengarna som är mest intressant för företagen...

Styrelsen och personerna som arbetar hos ESF (cirka 200 st) är sannolikt mycket kompetenta. Men, när jag sitter och får dragningen idag så kommer samma fråga upp om och om igen i bakhuvudet. Är det inte bättre att Sverige får en sänkt medlemsavgift till EU och disponerar över pengarna själva? För idag pytsar vi ut stora summor till EU och får visserligen tillbaka en del. Men varför ska EU betala för våra arbetsmarknadspolitiska åtgärder?

Jag är för EU men anser att EU:s uppgifter bör koncentreras kring att utveckla den inre marknaden och motverka miljöproblem. Sysselsättningsåtgärder och jämställdhetsprojekt i Sverige kan vi sköta själva.

På tal om EU. Patrik, en socialdemokratisk kollega i utskottet berättade på vårt förra utskottsmöte att han var en stor EU-vän. Han gjorde också klart för oss att han i första hand var socialist och i andra hand svensk. Uppfattat kamrat!