Monaeffekten

Måndag på riksdagen och det innebär att ta tag i de hundratals mail som jag inte hunnit svara på samt förbereda veckans aktiviteter.

Jag läser om både ris och ros till Mona idag. Det slår mig att hon kan bli riktigt farlig. Oavsett hennes politiska förmåga att idéutveckla socialdemokratin är det hennes förmåga till nytändning inom partiet som är det farligaste.

När kongressombuden intervjuades i helgen syntes en glöd som jag inte sett på mycket länge. Alla har höga förväntningar på att det ska komma något nytt och jag känner igen det från våra moderata konferenser innan valet. När Fredrik tog över var det många kampanjarbetare och förtroendevalda som kände revanschlusta. Jag ser samma sak i dag inom socialdemokratin. Det är således stämningen som kan vara den avgörande för vem som lyckas mobilisera flest kampanjarbetare till nästa val. I höstens val var socialdemokratin trötta och osynliga. Vid nästa val är jag är övertygad om att vi kommer att se en kamp som utspelar sig ända fram till vallokalerna stängs. Monaeffekten innebär en välkommen förändring för socialdemokratin. Vi får inte underskatta kraften i form av engagemang och entusiasm som det tillför.