En riktig våldtäktsman

Jag läser just nu boken En riktigt våldtäktsman, inför seminariet den 14:e där Katarina Wennstam medverkar. Boken förändrar perspektivet, från offren till att sätta fokus på förövarna. Det är män som våldtar men vilka män talar vi om? Monster? Nej, många män som våldtar har vänner, är familjeförsörjare och kollega. Det var kanske därför som det tog så lång tid att få fast Hagamannen. Många hade kanske i bakhuvudet funderat över likheten med fantombilden, men nej. Han var ju så vanlig.

Jag uppmanar alla som har söner att läsa denna bok. Vi måste våga diskutera sexuella förhållningssätt med unga killar. Idag lär vi våra döttrar att inte åka svarttaxi, undvika att gå i parker eller att inte bära för korta kjolar till festen. Tyvärr är det inte lika många unga killar som får kunskap om att ett nej är ett nej, även om tjejen ångrar sig i sista sekunden. Eller att man inte behöver vara med på en gruppvåldtäkt bara för att kompisarna driver på. Aldrig skulle mitt barn våldta, tänker många. Visst är det sant att de flesta män inte våldtar. Problemet är dock att nästan alla föräldrar till tjejer uppfostrar dem till potentiella våldtäktsoffer. Det är förståeligt, aktörerna i debatten har lagt fokus på att tjejerna måste ändra på sig för att undgå våldtäkt....

Men vem ska se till att killarna ändrar på sig?