Ask på Brännpunkt

Beatrice Ask öppnar trevande för att se över sexuallagstiftningen. Jag kan förstå att hon vill avvakta ytterliggare innan det finns fler domar som underlag. Samtidigt så förstår jag inte hennes argument med att det skulle vara svårt att bevisa i efterhand. Samtliga våldtäkter måste ju bevisas i efterhand.

De flesta jag talat med och som är experter inom vård av våldtäktsoffer vittnar om hur offret agerar i det trauma som en våldtäkt ändå är. Beskrivningen av syndromet "frysa till is" kommer ofta fram och kan liknas vid en psykologiskt försvarsmekanism. Bara för att offret inte sparkar och slåss - ska det då innebära att hon var med på det? Idag kan det vara svårt att bevisa att en våldtäkt har ägt rum om offret inte gjort fysiskt motstånd. Trots att offret i många fall uppvisar tydliga underlivsskador.

Därför är samtycke viktigt, att förövaren inte skall kunna skylla i från sig och säga att han trodde att hon ville. Fokus skulle också förläggas mer på förövaren istället för som idag, att det är offret som blir korsförhörd. Det är självklart så att det finns fall där män har blivit falskt anklagade men det är få, ytterst få som klarar av att ljuga sig igenom ens de första polisförhören.

Jag är ödmjuk inför att detta är komplicerat och att jag inte är jurist. Men, samtidigt kan jag inte förstå varför vi inte kan göra allt i våra ansträngningar för att ta tag i ett problem där 95 av 100 utredningar läggs ned.