måndag 7 maj 2007

Bärby

Idag har jag besökt Bärby ungdomshem utanför Uppsala. Jag hade blivit inbjuden av Julie som arbetar som psykolog med ungdomar som har blivit dömda för sexualbrott.

Bärby ungdomshem består av en samling hus i en vacker och fridfull miljö. Det är svårt att föreställa sig att det bor våldtäktsmän i de idylliska röda stugorna, men det gör det. På Bärby bor också andra unga förbrytare som inte behöver ha begått sexualbrott. När jag gick förbi dem och hejade eller tog dem i hand hade jag svårt att tänka mig att de unga killarna, som verkade vara som vilka unga killar som helst, hade begått så allvarliga brott.

Jag tillbringade nästan hela dagen där och fick så många berättelser med mig om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det är helt klart att det finns en ansvarsproblematik mellan stat, kommun och socialtjänst. Ofta handlar det om resurser men när det kommer till att behandla unga sexualförbrytare får det inte handla om pengar. Det måste få kosta vad det kosta vill. Det är inte sällan kommunerna som drar in behandlingsplatser eller bestämmer att behandling ska avbrytas. Det är olyckligt eftersom det är avgörande att de dömda får genomgå hela behandlingen för annars riskerar de att begå fler och ofta grövre brott senare i livet. Ett annat problem är den korta strafftiden. Pojkarna hinner inte genomgå eller ens knappt påbörja behandling innan de släpps fria - ofta helt utan eftervård.

Det är också pojkarna som bestämmer om de vill berätta vad de dömts för eller inte. Därför väljer en hel del att inte berätta vad de dömts för till sina nya flickvänner som kommer och hälsar på. Jag undrar hur tjejerna skulle reagera om de visste...

Jag blev så arg och förtvivlad över mycket jag fick höra. Ta till exempel killen som inte var färdigbehandlad och som psykologerna bedömde hade en hög risk att begå nya övergrepp mot små barn, något han också var dömd för. Vad hände? Jo, socialtjänstchefen gick emot personalen på Bärby och avbröt behandlingen...och placerade honom hos en barnfamilj. Hur kan en människa placera en kille som begått övergrepp mot barn hos en barnfamilj? Barnfamiljen blev inte informerad om vad han var dömd för, bara att han var dömd. Det är inte klokt. Personalen på Bärby varnade för riskerna och vädjade att han inte skulle släppas fri men socialtjänstchefen nonchalerade beslutet. Om något händer är det på hans eller hennes samvete. Det fanns många många fler berättelser men det finns säkert tillfälle att återkomma om det.

Jag ska försöka få Beatrice Ask att besöka Bärby tillsammans med mig. Det är viktigt att hon blir informerad om vad som händer när vissa kommuner väljer att inte betala, eller när socialtjänsten inte fungerar.

Tills dess kommer jag också att fortsätta hålla kontakten med Julie och de andra. I höst ska vi arrangera nya seminarier och målet är att samla ett punktprogram för minskade våldtäkter i samhället. Avgörande är iallafall att de unga som döms får behandling så det måste bli vårt första mål.

1 kommentar:

LEO sa...

Måste bara lämna en kommentar här om chefer som kan ta ett beslut (på behandlingshemmet) om att killen skulle placeras och hamnade i en barnfamilj. Är det så att ju högre lön man har så behöver man inte bry sig om följderna? Borde det inte vara den som är chef som är ytterst ansvarig när det finns en direkt koppling till patienten? Jag tänker allmänt, om en patient (i vilken vård som helst) släpps och begår nya brott så måste väl ändå den som släpper ut personen på gatan ta ansvar? Varför ska personen finnas annars, dvs varför betala lön till en person som skriver på papper men inte har något personligt ansvar för följderna. Inom rättsväsendet, vården, politiken (samhällssponsrat) borde det vara självklart.