Jag talade nyss med Mona för första gången. Jag sprang på henne vid rulltrapporna och passade på att gratulera i efterskott. Så här gick samtalet:
Anna - Grattis Mona i efterskott. Jag må säga att du var riktigt snygg på festen, jag har sett bilderna.
Mona - Åh tack! Ja, jag känner mig fortfarande lite trött
Anna - Jag förstår det, det måste ju vara en massa planering inför festen också
Mona - Ja, och det var rätt mycket
Anna - Jag förstår det, måste ha varit massor av människor som ville tala med dig hela kvällen
Mona - Nej! Jag menar att jag dansade hela kvällen förstås
Anna - Helt rätt Mona, helt rätt!
Helt rätt, själv älskar jag också att dansa. Men inte pardans som ni vet.
tisdag 13 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar